Först och främst: tvätta aldrig någonsin sina löparskor i tvättmaskinen!

Dom tappar formen, kan gå sönder och till och med förlora värdefull dämpning.

Avlägsna skornas skosnören (dessa kan du tvätta i maskinen) och ta ur sulorna. Tvätta först sulorna försiktigt för hand med ljummet vatten. Skölj sedan skorna i vattnet för att få bort lera, sten och smuts (eller i mitt fall, enormt mycket pappersmassa från gårdagens vattenmuggar) ta sedan en gammal (eller ny, men använd den bara till skorna sen) tandborste och vanlig handtvål och tvätta bort synlig smuts.

Skölj skorna i vatten igen (ljummet, ha inte för hög temperatur) och fyll sedan upp dom med tidningspapper så att dom inte tappar formen när dom torkar.

Passa på att kolla igenom skorna, är det kanske läge att byta ut dom?

Se till så att dom inte står för nära ett element eller en annan värmekälla och eftersom dom nu inte kan användas på ungefär tolv timmar så kan du med fördel passa på att byta ut löparspåret till ett glas vin, skål!

Som ni ser på bilden ovanför så var det i princip tomt på folk (de gula jackorna bars av funktionärerna) så det gick väldigt fort att få rätt kuvert och jag tror vi alla var tacksamma över att vi åkte i god tid.

Efter en sväng inne på mässan där jag träffade tjejerna från GoCoCo, shoppade en Asics-tröja, en 2XU-keps och införskaffade en ny färg (turkosa såklart) till mitt armband så mötte vi upp Simme som hade med sig exklusiv fika från Väderstads konditori, kolamuffins med fyllning, awesome!

På vägen ut tog vi av oss våra ryggsäckar så att vi (eller snarare våra tröjor) skulle synas ordentligt i TV-teamets kameror. Någon som definitivt såg våra tröjor var Pierre som stannade och hejade en snabbis innan det var dags att ge sig iväg. Lämnade in våra väskor (supersmidigt här med), drog på oss nummerlappar och chip och bestämde mötesplats efter loppet.

Jag följde sedan med Karin till hennes startgrupp (nummer fyra) där vi även träffade Magnus (en annan än den vi åkte upp med) som också är med i CKR (men ännu inte fått sin snygg-tischa), han persade på 1:35:38 vilket var helt galet bra! STORT GRATTIS!

När Karin hade kommit iväg letade jag rätt på de andra startgrupperna för se om jag kunde få tag i någon av de andra från löpargänget men det var omöjligt att försöka hitta oss i vimlet. Däremot såg jag Magnus (den vi har åkt upp med alltså) igen och önskade honom lycka till. Då det var nästan två timmar kvar innan det var min tur att få springa så satte jag mig i skuggan, pimplade vatten och käkade en proteinbar för att ladda med energi.

Strax innan tre stack jag iväg till startgrupp 16 där jag både träffade Ruben (CKR:are) och Renja (kollega från gymmet) och 15:01 släpptes vi iväg på vår åktur! Trots att det började åska och regna ordentligt precis i början på loppet så var det fruktansvärt varmt och kvavt. Jag stannade vid varje vätskestation och drack i lugn och ro, petade i mig salttabletter var tredje kilometer och försökte svalka mig vid de vattenspridare som fanns utplacerade längs med banan.

De första kilometrarna kändes lätta och jag kände mig stark (men nu i efterhand kan jag se att jag nog tog i lite väl mycket i början på loppet). Längs med banan hejade åskådare, en del bättre än andra, den som skrek ”Kom igen nu då tjockis” kunde väl hållt käften istället och den som försökte peppa med ”Nu är det inte långt kvar” vid tre kilometer kunde också lika gärna varit tyst. Nu startade jag ganska sent och jag tror säkert att Karin och Magnus:arna har en annan upplevelse av hejarklacken.

Vid ungefär 14 kilometer körde jag rakt in i väggen. Det gjorde ont överallt, det var svårt att andas, jag hade skavsår mellan låren och ville bara lägga mig ner och dö. Mitt russinpaket (som jag hade förvarat i bh:n) var helt uppluckrat av allt svett och jag petade i mig de torkade druvorna i hopp om att det skulle ge mig lite energi och kraft nog att någon gång få se mållinjen.

Sprang om min kollega, som sedan sprang om mig och klappen jag fick på axeln fick mig att försöka hålla upp modet och ta mig runt. Vid det här laget började jag bli ordentligt pinkig men det var en enorm kö till bajamajorna som stod uppställda längs med banan och jag ville inte förlora mer tid än nödvändigt då jag såg på klockan att jag redan hade sackat efter ordentligt.

Kryssade mellan andra löpare, promenerade massor, försökte springa en del och blev nästan gråtfärdig över den ”sumpmarken” (av vatten och pappersmuggar) som jag fick försöka ta mig igenom vid vätskestationen. Vid avenyn fick vi vattendränkta svampar att svalka oss med men det var inte lätt att ta sig igenom det hav av svampar som andra hade lämnat efter sig (och som jag också bidrog till).

Försökte le mot kamerorna, ta mig framåt och vid 19 kilometer trodde jag att det aldrig skulle ta slut. Det blev betydligt fler gå-pauser än vad jag hade tänkt mig och de första metallbågarna innan målgång var lite missvisande då jag vid flera tillfällen trodde att de var den sista och spurtade mig framåt. När jag äntligen kom ut på arenan väntade den riktiga slutspurten och tack varje hejarrop från Karin och Magnus hittade jag några sista reservkrafter och spurtade in i mål. 2:16:42 ramlade jag äntligen in och loppet var över.

Roffade åt mig kexchoklad, banan samt medalj och masade mig sedan till mitt sällskap och därefter till väskutlämningen. Illamående, kissnödig, öm i kroppen men lycklig. Jag kom fram, jag tog mig igenom och jag fick en medalj från världens största halvmarathon.

Karin köpte popcorn (vilket förmodligen blev min räddning från att kräkas) och när jag hade bytt om och ätit upp i princip varenda litet poppat majskorn började jag känns mig som människa igen. Dock med blåsor över hela fötterna, skavsår mellan låren, stort sår på bröstkorgen efter pulsklockebandet men iallafall människa. Puh.

Vi hoppade på en buss tillbaka till travbanan (fan vad smidigt allt gick, trots allt var det ändå omkring 65 tusen löpare och över 200 tusen åskådare som samlas på en och samma plats), packade in oss i bilen och letade upp en pizzeria i Varberg där vi smällde i oss varsin rejält flottig måltid. Gött! (O väl förtjänt efter de 1635 brända kalorierna).

Kom hem vid tio-snåret, tog en dusch, visade stolt upp min medalj och kraschade i sängen med stödstrumpor på mig (såna som går upp över låren).

Tack kroppen för att du höll, tack pannbenet för du bet ihop, tack Magnus och Karin för pepp och sällskap, tack alla CKR:are för att ni sprang i vårt namn/våra tröjor och tack Göteborg för en grym upplevelse!

Däremot kan du följa mig genom att anmäla dig till att få mellantiderna och målgången per SMS mitt startnummer hittar HÄR.

Nu håller vi tummarna för att alla nio (vad vi vet iallafall) CKR:are har grymt kul idag!!!

Det suger hårt men jag får helt enkelt försöka ha roligt, ta det för vad det är och ladda om in för Malmös halvmara senare i år. Dessutom är varvet något som jag tror att man som löpare bara MÅSTE få uppleva, åtminstone EN gång i livet!

Det blir bilfärd upp klockan kvart över sex imorgon med Magnus och Karin och jag ska göra mitt bästa för att inte vara odrägligt zombietrött eller däcka så fort motorn går igång.

Har äntligen ställt mig och packat inför morgondagen och tänkte här presentera vad som får åka med (kan ju hända att ni ser att jag uppenbarligen har missat något eller att jag själv kan ha nytta av packlistan i framtiden).

Kläder som jag ska ha på mig. Sportbh, trosor (duh), snygg-tischan, kort-korta kompressionstights, racer-strumporna (också kompression), vätskebälte, mobilhållare, keps, solglasögon och överdragskläder.

Packning i en ryggsäck som ska lämnas in till effektförvaring. Överdragskläderna (åker såklart av och ner i väskan), startbevis, extra säkerhetsnålar, penna, deo, plåster, nässpray, ögondroppar, duschkräm, salttabletter, tuggummi, liten handduk och rena kläder (om det skulle vara så att jag är sjukt snabb och det är noll kö till duscharna).

Matkassen. Som ska ätas ifrån på vägen upp, packas om till ryggsäcken/vätskebältet samt sparas i bilen till färdkost. Här finns godis, smoothie, vatten, proteinbars, nötter, bounceboll, bananer, vitamin well, russin (i små minipaket som kan bäras med eller packas i vätskebältet), mer salttabletter, visakort/leg och en keso med nötter/bär (som dock står i kylen för tillfället).

Dessutom ska jag försöka rota fram en adapter så att jag kan ladda telefonen i bilen och musiken lämnar jag medvetet hemma.

Jag har druckit massa vatten, skippat kaffe, bulkat med kolhydrater, klippt ner tånaglarna och gjort mitt bästa för att visualisera ett grymt lopp!

Har jag glömt något?

Pimpad bil!!!

Efter bankbesöken rullade jag vidare till cykelcity för att köpa Enervit GT (sugtabletter med kolhydrater och mineraler) då det ska bli galet varmt imorgon. Passade på att slänga upp en Coach K Runners-lapp på Ica i stan och blev nästan påkörd av en buss när jag skulle ta mig därifrån.

Eftersom jag ändå var på språng så tänkte jag passa på att leverera löparstrumpor till Stefan (som var den CKR-löparen som kom först i mål på Lundaloppet nu i helgen, grattis!) och till Maria (som blev vår 400:e gillare på fansidan). Jag tänkte att Lund säkert inte är så stort men det var två helt olika delar av stan så jag fick mig en rejäl cykeltur! Pyttsade dock i mig massa vatten under tiden och träffade även Marie (också CKR:are) på vägen så jag fick mig en trevlig pratstund, som såklart främst handlade om varvet eftersom vi båda springer imorgon.

På vägen hem blev en liten hund på andra sidan gatan upprörd över att jag cyklade förbi, tanten tappade kontrollen över flexikopplet och vovven sprang ut i gatan. Som tur var så hann bilarna stanna, att ha ett litet hundliv på samvetet hade inte varit en schysst uppladdning på helgen.

Innan hemgång åkte jag förbi Ica och köpte hem pasta, bröd, potatis, godis och glass (hej kolhydrater, nu ska vi binda vätska inför morgondagen) och lite proviant till bilturen imorgon. Keso, banan, proteinbar, nötter, smoothie, bounce-boll, godis och vatten ska nog gå åt på antingen upp- eller nervägen!

Nu är jag finally hemma igen, förmodligen med alldeles för många kilometer i benen än vad jag hade tänkt mig och galet nervös över vad jag ska packa ner, om jag kommer upp imorgon, om jag ska ta med vätskebältet, vilka kläder jag ska ha, om jag kommer kunna ta mig runt och vad jag ska äta.

Ge mig dina bästa halvmara-tips!!!!

Allt ska ju testas en gång och jordnötssmör är ALDRIG någonsin fel.

Knäcke med jordnötssmör och banan samt ett stort glas med apelsin/citronjuice blev dagens hiss! (Varför har jag aldrig testat detta förut?)

Nu kör vi fredag!