Race report: Lidingöloppet 2014

IMG_1412.JPG
Dags att borsta av leran från löparskorna, lägga smutstvätten i tvättkorgen och reflektera över helgens prestation.

Vi tjuvstartade helgfirandet redan i fredags med en semesterdag och ett tidigt tåg mot Stockholm. Jag hade råkat klantat till bokningen med en InterCitybiljett vilket innebär att resan tar ungefär tusen år och att vi varken hade ström eller internet under färden upp mot huvudstaden men vi hade ju iallafall trevligt sällskap av varandra ;) .

IMG_1414.JPG
När vi väl var framme så tog vi oss en sen lunch på Blueberry för att sedan ta tunnelbanan mot Rådmansgatan hem till syrran och hennes man där vi dumpade väskorna innan vi kunde fortsätta ut mot Ropsten och Lidingö.

Precis som förra året så var det rätt så många trafikanter/löpare som skulle ut till ön men vi hade köpt busskort och kunde därför åka med de ordinarie bussarna mot Lidingövallen.

Vi hämtade ut våra nummerlappar, minglade/shoppade lite på mässan och passade även på att stanna till vid Salomon Brand store på Östermalm där Johan fullkomligt förälskade sig i höstens nya löparjacka.

IMG_1413.JPG

Efter allt flängande på stan blev det ett ombyte och därefter spenderade vi resten av kvällen på Göta Lejon tillsammmans med massa kändisar och tog del utav förhandsvisningen av Evita med Charlotte Perelli.

Musikalen var ganska märklig och startade med en begravning, Perelli höll inte alls tonerna som hon skulle utan var en stor besvikelse men resten av artisterna var jätteduktiga och minglet uppe i baren var verkligen så himla mysigt.

IMG_1415.JPG

Efter att föreställningen var slut åkte vi hem och laddade inför morgondagens race med några timmars sömn och morgonen efter så passade vi på att fylla på ordentligt med en frukostbuffe på Radison Blue.

Jag åt mackor med ost och marmelad, pannkakor med sylt, äggröra, frukt, grönsaker, müsli med yoghurt, juice och kaffe. Den här energin borde väl räcka för dagens trettio kilometer?

IMG_1416.JPG

Efter frukosten åkte vi ut till Ropsten och Lidingö igen. Precis som dagen innan så var det mycket smidigare att ta en ordinarie SL-buss och vi var ute på Lidingövallen i god tid innan start.

Passade på att mingla med några andra från Coach K innan det var dags att ta en promenad (ca 2 km) ut till starten och fyllde på med en satsumas och en halv bounceboll.

Johan startade tjugo minuter före mig men eftersom det var så lång kö till bajamajorna så kunde jag inte hänga med ut till startfållan och vinka av honom utan fick snällt stå och vänta på min tur att få kissa istället.

Tio minuter innan min start hade jag lyckats tömma blåsan och stack iväg för att lämna min påse med överdragskläder samt inta min position.

Nu var det dags att tagga till. Jag var övertygad om att jag skulle få en bättre tid än förra året men hade också en förhoppning om att komma under 3:15.

IMG_1418.JPG

Klockan ett var det dags och vi i startgrupp fyra sprang ut över fältet och iväg på vår tremilsrunda.

Precis som i fjol var det galet trångt och jag försökte sick-sacka mig emellan alla andra. Trots att Lidingöloppet kallas för ett ”terränglopp” så var det en hel del tvärbromsningar vid varje liten lerpöl och det blev snabbt en flaskhals som stoppade upp flödet i banan.

Jag blev sjukt stressad över att inte komma fram och stack istället ut bland buskarna längs med banan.

Min tänkta snittid på 6:15/kilometer var svår att hålla (sprang alldeles för snabbt) och jag fick tidigt lära mig att mitt misstag med att inte hålla mig till planeringen då fötterna började trilskas tidigt i loppet. Jag har sedan tidigare sparkat sönder vänsterfoten på muay thai samt haft en stressfraktur och den gör sig påmind med jämna mellanrum.

Blir omsprungen av Siv som ser galet pigg ut och peppar mig genom att säga att ”nu är det pannbenet som gäller” men till sist får jag sätta mig ner, ta av mig skorna och massera fötterna innan jag kan fortsätta.

Banan känns jobbigare än vad jag minns från förra året (förmodligen pga mycket lägre tempo förra året) och trots att besöket på damernas var det sista jag gjorde innan jag stack ut så var jag nu galet kissnödig (igen).

Att hoppas på att känslan går över är idiotiskt och till slut får jag stanna vid en kontroll och lätta på trycket (som tur var så var det knappt någon kö).

Sticker ut på banan igen men fötterna gör fortfarande ont. Jag stannar vid varje vätskestation och går i uppförsbackarna medan jag försöker fokusera på att jag faktiskt kan det här.

Strax efter klockan tre (då har jag sprungit nästan 2 mil) förstår jag att Johan har kommit i mål och försöker lägga om fokuset på att jag start får träffa honom. Nu gör även knäna ont och jag blir omsprungen av en sprudlande glad Karin P som ser ut att kunna springa tusen mil till.

Banan är galet vacker men jag kan inte njuta utan grämer mig för att det gör så ont. Att jag ska springa åtta mil i april är helt jävla otänkbart och jag ifrågasätter varför jag ens springer.

Det blir bara tuffare och tuffare.

Musiken i mp3-spelaren är dålig, jag tycker t om att funktionärerna ser tjuriga ut och vill inget hellre än att springa in över den där mållinjen.

Mitt 3:15-mål försvinner ur mitt sikte och jag lägger på en kvart på min tilltänkta måltid. 3:30 borde jag klara. 3:30 måste jag klara!

IMG_1417.JPG
Sista biten hem är en rejäl kamp och när jag ser Johan vid målet så blir jag så jävla lycklig. Spurtar in på 3:25:15 och klarar därmed min sekundära tänkta tid marginellt.

Kroppen är helt slut, varenda fiber skriker och jag vill helst av allt lägga mig ner på marken och dö en smula.

Min tappra löpare kom in en hel timme före mig och ser oförskämt pigg ut och tur var väl det, eftersom han fick plocka upp mina spillror och hjälpa mig hemåt igen.

IMG_1419.JPG
Återigen så dissade vi Lidingöloppsbussarna, använde vårt busskort och kom hem betydligt smidigare än dom som fick köa i flera timmar.

Vi tog ett varmt bad, bytte skor (och kläder för den delen med) käkade middag på restaurangen Underbar (ja den är underbar också) och hängde sedan på uteplatsen med syster och hennes man innan vi somnade likt två klubbade sälar.

Morgonen efter så var vänsterfoten alldeles öm och svullen (förmodligen en kombo utav smärtan under loppet och klackskorna/magdansen på middagen efter) och jag fick preppa med bandage och paracetamol.

Kontentan av årets Lidingö:
-Slitigt som fan
-Trångt
-Tufft
-Smärtsamt

Men:
Alla lopp är inte glittrigt underbara, fantastiska och jätteroliga. Alla lopp ger inte personbästa eller stora leenden på målbilderna. Alla lopp hannar inte under kategorin som ”årets bästa upplevelse”.

Men precis som alla andra lopp så är det en prestation.

Min prestation.

O jag är så jävla bra. Precis som jag är.
IMG_1420.JPG

Race report: Krankesjömilen

IMG_1281.JPG
I helgen har det bland annat sprungits i färg, sprungits över broar och sprungits jättelångt.

För min del så sprang jag inte alls särskilt långt (om man jämför med tuffingarna i Västerås), jag hamnade endast under kulören ”brun” i färgskalan och jag höll mig dessutom på fastlandet (men det ryktades om att vi sprang runt en sjö, jag måste däremot varit alldeles för trött för jag såg inte skymten av något som skulle kunna klassas som det).

Däremot var det ingen brist på vatten när jag och ett tappert gäng (totalt strax över 100 startande) sprang Krankesjömilen i (mer eller mindre häll-) regn.

Loppet arrangerades för sjätte året i rad och för min del var det andra gången som jag rastade mina apostlahästar ute i Revinge.

IMG_1280.JPG
Morgonen startade med att det fullkomligt öste ner. Hade det här varit för ett år sedan så hade jag ställt in utan att tveka. Att bli blöt är inte speciellt kul men på något sätt har jag väl insett att det snarare är väntan i regnet inför loppet som är det tradiga och inte själva löpturen samt att det ligger något i uttrycket ”man blir bara blöt en gång”.

Jag, Johan, Viktor samt Birna blev upplockade av Magnus (stort tack för skjutsen!) och ute i Revinge så träffade vi resten av styrkan (13 anmälda i Coach K Runners namn +några till som antingen hade glömt att ange oss som förening eller som av annan anledning inte hade fått till det i anmälningen).

Det blev lite mingel, fotografering, uthämtning av nummerlappar/stämpelmojänger för att mäta tiden och toa-besök innan det var dags att bege sig ut till kvarnen (ca 700 meter från parkeringen) där också starten skulle gå.

Jag, Johan och Viktor hade sedan innan bestämt oss för att springa tillsammans och klockan 11 gick startskottet.

IMG_1282.JPG

Jag klädde mig i t-shirt, buff, keps, korta 2xu, sleeves från Gococo, tåstrumpor från Injinji och hade mina nya terrängskor från Asics på fötterna.

Den första kilometern gick alldeles för fort och jag fick be killarna att hålla igen lite. En bit in på banan började däremot regnet att lätta en aning vilket gjorde löpturen betydligt mer angenäm men ganska snart kände jag att buffen blev alldeles för varm och att skorna kändes en aning för tunga och klumpiga.

Krankesjömilen går främst på grusbana och bitvis springer man även på stig, sten eller gräs/sand. Att säga att loppet är vackert är en underdrift då naturen är helt fantastisk och det är verkligen mysigt att få ta del utav ett lite mindre arrangemang där ”alla känner alla” och funktionärerna hejar glatt.

Vid fem kilometer fick vi vatten/saft och jag förhandlade mig till en liten gåpaus medan jag fyllde på med vätska. Grabbarna var dock ivriga över att få komma iväg så när sista klunken var svald så var det bara att tuffa på igen.

Mina fötter trilskades lite grann och jag kände mig ena stunden lite stressad över att ha mina två ”pacers” med mig men samtidigt så var dom ju också två helt exemplariska harar som drog mig framåt när jag blev trött.

Under ett kort parti gick grusgången över till lite större stenar och jag fick dra ner på hastigheten för att inte snubbla.

Vid åtta kilometer kunde man skönja kvarnen/målområdet i horisonten och grabbarnas ögon lyste. Jag kände att jag inte kunde be dom att dra ner på tempot ännu mer och var redan tacksam över sällskapet som jag fick under större delen av loppet så jag släppte iväg dom och båda far iväg som kalvar på grönbete (fast hastigheten kunde snarare liknas vid en gasell som springer för sitt liv för att inte hamna hos familjen Gepard’s middagsbjudning).

Även jag fick lägga i en extra växel de sista två tusen metrarna för att inte låta mannen i den gula jackan (random snubbe som kom ikapp mig mot slutet) komma före mig och därmed plocka en placering.

56:18 är fem minuter sämre än förra året men ibland får man nöja sig med att få ha njutit av ett jättefint lopp.
IMG_1284.JPG
Vid mållinjen väntade resten av gänget, Lotta (arrangören), en fotograf som förhoppningvis tog snyggare bilder på mig än i fjol (bild nummer 55 under denna länk är väl knappast de mest smickrande jag har figurerat på) och sedan bjöd jag på hembakade äppelmuffins och den obligatoriska måldrycken (cola zero). Jag skulle bakat mer än 10 stycken om jag visste att det skulle bli sån fantastisk uppslutning på löpare men jag tror att alla som var sugna på fika fick sig en tugga iallafall.

IMG_1283.JPG

Efter ett ombyte av kläder så öppnade sig himlen igen (som tur var stod vi nu och tryckte under ett stort partytält) och det var dags för prisutdelning.

Coach K Runners plockade hem hela FYRA PALLPLACERINGAR (1:a plats på herr 5 km, dam 5 km samt dam 10 km + 2:a plats på dam 5 km) och även om jag inte själv fick medalj så blev jag galet stolt över ”mina” löpare!

Det blev även ett litet lotteri där Karins nummerlapp ropades upp och därefter sa vi alla hejdå och begav oss hemåt.

Stort tack Revinge IF för ett riktigt bra arrangemang!

Efter dusch och ombyte blev det en rejäl portion bolognese (veg of course) och sedan kryddades kvällen med Diablo 3, choklad, Fargo och häng med Sara och Viktor.

Nu laddar jag om till helgens stora utmaning:
LIDINGÖLOPPET och passar även på att ta några dagars vila.

Att ha kammat ihop tre och en halv mil under förra veckans utmaning känns i kroppen och jag vill passa på att ge er alla som deltog i utmaningen en stor eloge!

Framförallt vill jag tacka Johan som släpade sig upp tidiga mornar för att göra mig sällskap även fast han egentligen inte behövde och så vill jag även säga GRATTIS till Kristel Nyman som kammade hem ett par tights från Röhnisch!

Nya tävlingar dyker snart upp här igen, följ bloggen via Bloglovin om du inte vill missa ett endaste inlägg!
IMG_1285.JPG

# 7 av 7 -check!

IMG_1275.JPG
Avslutar veckans utmaning med att springa Krankesjömilen utanför Revinge tillsammans med Johan, Viktor och ett fantastiskt gäng från Coach K Runners!

Strax över 56 minuter (betydligt sämre än i fjol), mängder av regn och fyra pallplatser -till Karin, Marie, Maria och Magnus -grattis!

Veckan har gått bra, det blev en del kortare löpturer i kombination med andra pass och pga besök/hundvakt/etc men det blev iallafall över tre och en halv mil totalt så är jag mer än nöjd!

Nu: varm dusch och torra kläder!

# 6 av 7 -check!

IMG_1232.JPG
Medan halva Lund (inkl ett gäng från Coach K Runners samt mina kollegor från Actic) sprang i loppet #thecolorrun så hängde jag med Frankie. Han har ju, som några av er kanske vet, lite issues med att vara ensam så det var först på kvällen (när jag blev ”avlöst” av Johan) som jag kunde bege mig ut och rasta benen.

Tog mig till Stadsparken i hopp om att få se resterna av förmiddagens färgexplosion men de mesta var faktiskt undanröjt. Däremot fick jag en skymt av några fulla individer (kan det ha varit studenter tro?!?!) och framförallt en specifik som tyckte att busken intill grusgången där alla promenerar -och där också jag sprang förbi, var en lämplig toalett men hans bleka skinkor var det inte mycket till color på.

4,49 i 5:29-tempo landade kvällens tur på och nu laddar jag upp inför morgondagens final:
KRANKESJÖMILEN!